söndag 28 februari 2010

Söndag, mera snö. Ska köra 15 mil till Stockholm i morgon, det är alltid ett vågspel. Man vet inte om man kommer fram, det är ofta olyckor mellan staketen på E18. Värsta sträckan är Köping-Västerås och Västerås-Enköping. Det bästa med halkan är att förbrukningen kryper nedåt, varsam med gasen, jämnfart, framförhållning; grunderna i EcoDriving.

Om man googlarEcodriving får man miljoner träffar, många säger sig ha den rätta kunskapen. Jag tänker ofta på de tillfällen jag varit föreläsare på ITS-World, senast i Stockholm som var värd 2009. ITS (Intelligent Transport Services) år en internationell där företag i transportbranschen är medlemmar. Svenska företag som Green Cargo, SJ, Vägverket, Volvo, Scania m.fl. samt STR finns bland medlemmarna. Jag har haft förmånen att föreläsa där vid ett par tillfällen, där jag tagit chansen att profilera "EcoDriving the Swedish way". Det går till så att man har 1,5 timme tillsammans med tre andra föreläsare och en frågestund på cirka 10 miniuter sammanlagt. Det brukar vara Professor den och den från USA eller Doktor den och den från Kina och en bilskole lärare från Köping på talar listan. Sist var det En professor från ett av Tokyos universitet som skulle presentera forskning runt EcoDriving. Han pratade ett par minuter om metoden där han bevisat att EcoDriving på det japanska sättet var överlägset alla andra metoder. Det hade gjorts i en simulator där man jämnfört den tyska metoden för EcoDriving med den japanska, och hör och häpna, den japanska var cirka 10% bättre. Den japanska skiljer sig framför alltgenom att man accelererar MJUUUUKT. När han föreläsning var klar kunde jag inte hejda mig utan bad ordföranden att få ställa två frågor -"Okej, go ahead Mr. Axelsson", sa han.

-"First question, did the drivers gear up, while accelerating, by lifting tha accelerator?"
-"No, thats impossible, they got automatic gearbox", svarade professorn.
-" Second, question, whas the instructor for "EcoDriving the german way" a german?
-"No", svarade professorn.

Det gick ett sus genom auditoriet, en kille från Ungern började skratta. Han kom fram till mig efteråt, han hade haft problem med Japanerna, dom lägger miljoner Yen på forskning och så kan dom inte ens köra själva, sa han.

Alla håller på sin vattvälling, men jag vet att vår metod fungerar. I Sverige, Los Angeles, San Diego och Santiago de Chile.

lördag 27 februari 2010

Köping 12.57 lokal tid

Lördag, snö, och tö. Har man vax på bilen är den lätt att hålla ren. det är inte många som tänker på det. Vax minskar miljöpåverkan, du behöver tvätta färre gånger och framför allt bara använda vatten... Något att tänka på när du svettandes lägger på ett lager på bilen.

Apropå miljöpåverkan, för cirka ett år sedan var det en stor debatt i våra kretsar om LCA och dess värde (LCA = livscykel analys). Nu hae det avstannat och man kan se den ena efter den andra dra slutsatser av publicerade LCA. Ta t.ex. "ska vi köpa svenskodlade tomater från växthus eller ska vi köpa tomater som åkt lastbil från Spanien? beroende på hur lång tillbaka du går varierer den impakt som tomaterna har på CO2 utsläppen. Går du tillräckligt långt vinner Spanjorerna. Jag är därför försiktig när jag refererar till LCA, men det är bra att ha med vid diskussionen om problemen runt alla val man gör.

För oss är det naturligt att äta "ekoligiska kiwis från Nya Zeeland"... Just det...

Fundera över detta medan du ser den värsta vintern på många år dra sin sista döds suck innan ljuset kommer på allvar

tisdag 9 februari 2010

söndag 7 februari 2010

Uppdrag Washington, dag 6 (final day)

Uppdrag Washington, dag 6, 7 februari

09.00 Lokal tid, On our way home
Solen skiner i Washington idag, här som brukar vara runt 10 grader varmt så här års, ser ut som ett vintervykort.

Det är inte bara människorna som har problem med snön, igår när vi gick på M Street på väg hem från en restaurant fick vi plötsligt sällskap av en jättelik brun råtta som irrat sig ut på trottoaren. Den sprang framför oss och banade väg genom mötande folk som trängdes på de oskottade trottoarerna. Folk skrek vid åsynen, och jag tog tillfället i akt och ropade –” George, wait for us, don´t run away”

Det har varit oroligt hela tiden om flygen kommer att gå. Vi fick inga svar från hemsidorna igår och det var fullständigt meningslöst att ringa till Dulles International Airport. Tidigare i morse såg vi dock att KL651 med destination Washington lyft från Schiphol, och det är det planet vi ska hem med, så det ser ljust ut.

09.45 Lokal tid
Pratat med Pete Lailetta på Volvo Training center i Herndon. Han är redan på plats , och har skottat en ”ränna” från gatan så att vi kan köra in bilarna till honom. Nu väntar vi bara på att man ska skotta upp utfarten från hotellets garage så att vi kommer ut på gatan. Tur att båda Volvobilarna är 4-hjulsdrivna.

I och med detta avslutar jag nu rapporteringen från Washington DC och detta uppdrag. Du kan fortsätta och följa bloggen om du vill veta vad som händer med EcoDriving i Sverige och i Världen.

Michael Axelsson

lördag 6 februari 2010

Uppdrag Washington, dag 5

Uppdrag Washington, dag 5, 6 februari

Klockan 09.00 Lokal tid
Washington är en stad under katastroftillstånd. Det har kommit cirka 20 cm snö och det vräker ned fortfarande. CNN och dom andra TV kanalerna har reportrar ut i ovädret som pratar upphetsat i falsett om det tillstånd som råder. Nyhetsankare efter Nyhetsankare babblar oavbrutet om hur farligt tillståndet är och att man ska hålla sig inomhus, bunkra mat och vatten och rusta sig mot ovädret, som är det värsta sedan 1932 eller om det var 1889…
Utsikt från rummet, ”the snow blizzard”

Man ska komma ihåg att om det kommer mer än 2 cm snö här stänger skolorna.

Trotsade vädret igår och gick på hockey i Verizon Arena. Washington Capitals tog mot Atlanta Trashers. Caps vann med 5-2, Oveschkin kvitterade 1-1 på pass från Bäckström och Bäckis gjorde 2-1 på pass av Ove… Arena fullkomligt exploderade efter det målet. Man fick ryggdunkningar av stolsgrannen. Ibland är det extra kul att tala om att man kommer från Sverige. Den stora behållningen är dock att se Oveschkin, han dominerar isen fullständigt när han spelar.

När matchen var slut kom man ut i en fullständigt lamslagen stad, lyckades få tag i en Taxi. Hela sällskapet hoppade in. –” Can you get us to 1111 30th street?” frågade jag. Indiern som satt vid ratten svarade: -” I have front wheel drive, no problem.” Vi färdades på nästan helt tomma gator, taxin for hit och dit mellan hjulspåren, alla kör på sommardäck…

10.30 Lokal tid
Snöfallet tilltar. Har pratat med Pete på Volvo training center i Herndon, vi har planerat att lämna tillbaka Volvobilarna idag. –” I can´t leave my house” svarade han. Så det får bli i morgon. Det är inte så konstigt att det inte fungerar, dom plogar med pick ups istället för med maskiner och lastbilar. Sedan sprider dom salt i korn stora som valnötter, det tar flera dagar innan den börjar verka…

Kanske lika bra att vänta, det är en timmes körning till Pete i Herndon.

To be continued…

12.20 Lokal tid
Var ute en sväng på stan för att få en bit mat. Så gott som alla affärer år stängda på grund av ”The Blizzard” som det kallas på alla nyhetskanaler. Till slut hittade vi en restaurant som hade öppet, ägaren hade lagt personalen på hotell istället för att skicka hem dom igår. Smart…
Det blev en del pulsande innan vi nådde dit, staden är helt öde vad gäller bilar. Det är ganska surrealistiskt med en världsstad som denna helt öde dagtid, utom vandrande människor. De få bilar som kommer på de annars öde gatorna är 4wd:s av olika slag. Plötsligt vid ett trafikljus dyker en skidåkare upp, det hade man inte väntat sig!

Vi travade genom snödrivorna fram till motorvägen som genomkorsar Georgetown, den var helt öde så när som på en maskin som höll på och röjde en avfart. Det var den första riktiga maskinen jag sett hittills.

14.50 lokal tid
Tillbaka på hotellet, kollar Dulles Airport hemsida för att se hur flygen går. Det ser mörkt ut. Flygplatsen är stängd och beräknas öppna i morgon kl 07.00. Vårt plan går 18.35, och innan dess ska vi lämna tillbaka Volvo bilarna i Herndon. Spännande…
Nu är det bara att sitta och ”uggla” på hotellet.

Michael Axelsson, utbildare i EcoDriving


Jag heter Michael Axelsson, har jobbat med EcoDriving sedan starten 1998. Jag jobbar normalt med utbildning av Yrkesförare och driver Axelsson Trafikskolor AB (www.axts) samt ETT AB tillsammans med mina syskon. Jag har jobbat som trafiklärare i över 30 år, så man har varit med om en del…

Jag sitter i styrelsen för Sveriges Trafikskolors Riksförbund, där jag ansvarar för bl.a. EcoDriving Jag älskar bilar, speciellt dom som man kan fälla taket på. Trots det är jag klassad som ”miljömupp” av vissa, men det rör mig inte i ryggen…

Jag har, tillsammans med min vapendragare ”Göteborgaren”, genomfört uppdrag åt STR, förutom Washington, i Los Angeles, San Diego och Santiago de Chile. Jag har föreläst om EcoDriving i New York och Dublin bl.a.

Uppdrag Washington, dag 4

Uppdrag Washington, dag 4 - 5 februari

06.30 Lokal tid D-day as in Driving day.
Dagen då vi ska köra utbildningen med klimatpiloterna började tidigt, vi ville provköra slingan för att se om det är några överraskningar. Något förvånade såg vi att en del gator låg tomma, troligtvis beroende på katastrofvarningen om ovädret. Freemont FWY är fortfarande avstängd så vi får ta alternativ slingan. Göteborgaren är uppklädd dagen till ära, han är så stilig att hans mor skulle få tårar i ögonen.

08.10 Lokal tid
En snabb kaffekopp på ambassaden medan vi väntar in piloterna, de första på plats är Isiah och Mya Akin. Vi hälsar och jag berättar vad vi ska göra, Mya är märkbart stressad av att behöva köra, så jag försöker lugna ned det hela. Det är inger körkortsprov, och jag garanterar att dom ska få behålla sina körkort oavsett resultat.

08.30 Lokal tid
Ut i Volvo XC90:n, båda två är märkbart imponerade av bilen, dom kör en Subaru Forrester normalt. Journalisterna vill ta bilder av piloterna.
Isiah är först bakom ratten och efter en kortare genomgång rullar vi ut på slingan. Trafiken är ganska gles, och det går som jag trott. Han accelererar för länge och släpper gasen försent, i övrigt kör han väldigt försiktigt, god uppsikt och defensivt.

08.55 Lokal tid
Tillbaka efter första rundan, Econen visar en medelförbrukning på 9,0 mpg och en medelhastighet på 11 mp/h. Rundan tog 24 minuter exakt. Vi byter plats efter min analys och jag gör en kortare demonstration på K street. Jag visar växlingsteknik, utrullning och skillnad mellan fullstopp och rullande stopp, effekten av tomgångskörning. Ögonen på Isiah lämnar inte mätaren, han ser mest förvånad ut, hustrun i baksätet kommer med sporadiska frågor.

09.20 Lokal tid
Vi rullar ut på runda två, Isiah är ”taggad” den amerikanska tävlingsinstinkten visar sig tydligt i hans ögon. Mya i baksätet skruvar oroligt på sig och tycker att det går sakta.

09.45 Lokal tid
Tillbaka vid ambassaden, Isiah stänger förväntansfullt av motorn på XC90:n och vänder sig mot mig. Sanningens ögonblick när jag trycker fram medelförbrukningen på mätaren… 11,1 mpg, en förbättring med 23%. –”WOW” kommer spontant från Isiah, -”how about the time?” är nästa fråga. 22,57 minuter visar mätaren. –” Unbeleivable” kommer det från baksätet. Mya var övertygad om att vi förlorat åt minstånde 5 minuter på EcoDrivingen. Isiah är stum.

10.00 Lokal tid
Jag tittar in i Göteborgarens bil, och kan se att han flinar. Inte konstigt, cirka 30% sänkning fick han på sin första körning.

12.15 Lokal tid. Teoripasset börjar
Lars Roth, Förste sekreterare vid Svenska ambassaden, delar ut diplom till de amerikanska klimat piloterna som nu genom gått det sista steget i projektet, resandet. Efter det började vi med EcoDriving teorin. Vi kunde redovisa en bränslesänkning, med tidsvinst på 23-34% . ”Unbelievable” som piloterna uttryckte det.

15.00 Lokal tid
Körde en kort demonstration med ett amerikanskt filmteam som vill kolla vad vi höll på med efter att ha intervjuat klimat piloterna.

16.10 Lokal tid
Mission completed…

fredag 5 februari 2010

Uppdrag Washington, dag 3

Uppdrag Washington, dag 3 - 4 februari

05.30 lokaltid
”Early bird” kallas man i USA om man är uppe tidigt på morgonen. Här är man en sådan, med tanke på att man sover till ”lunch” enligt kroppens klocka och då är klockan 6 på morgonen.
Vi bestämde igår att provköra slingan under morgontimmarna för att se hur trafiken är då. Tur var väl det, den slinga vi valt stod still bitvis. Morgonrusningen korkade igen runt universitetet, bussar, parkerande bilar och irrande fotgängare. Paniken slog till så smått, vad gör vi nu? Tillbaka till utgångspunkten vid The House of Sweden och fram med kartan, hängande över motorhuven började vi titta på alternativ, vilket är ganska svårt. Tänk er att hitta gator med lite trafik i en stad av den här kalibern…

Till slut beslutade vi att vända på slingan och börja med Freewayen och komma baklänges runt universitetet, det såg bra ut. Sagt och gjort, in i XC90:n och ut höger upp på motorvägen med ett brett flin på både mina och göteborgarens läppar. Den glädjen varade i ungefär 45 sekunder tills vi konstaterade att man stängt av halva motorvägen och vi hamnade i ännu en ändlös kö. I ren desperation bytte jag fil och åkte av första avfarten, sen blev det ett varv runt ”down town” för att komma tillbaka.
– ”De e nog nött jäddra statbesök, eller nåt” konstaterade göteborgaren. Det är ganska frustrerande när man kör på en FWY och den plötsligt delar sig i 4-5 avfarter och man inte har en susning om var man är. Kör man fel så tar det 30-45 minuter innan man är tillbaka.

12.00 lokal tid
Nu är vi kallade till ett krismöte med ambassaden, det är ett oväder på gång in och paniken börjar sprida sig i staden, det värsta sedan 30-talet… Som om vi inte har nog med problem…

12.15 lokal tid, ambassadens ”Crises room”
Man utlovar upp till 60 cm snö, och Guvernören i Virginia har utlöst katastroftillstånd under lördagen. Folk har börjat bunkra mat och har fått rådet att stanna hemma under lördagen. Det innebär att vi måste komprimera aktiviteten till fredagen. Typiskt, då får man inte träffa Bäckström, han har match på fredagskvällen… Kanske kan man få tag i matchbiljetter istället?

Vi kommer att få köra med alla deltagare under förmiddagen i morgon, för att sedan ha teorin klockan 13.00. Eventuella journalister kommer klockan 10.00. Ambassadens pressekreterare är inkopplad.

16.10 Lokal tid
Kliver ut från Verzonian Arenas boxoffice med matchbiljetterna i näven. Har middag med ambassaden i kväll klockan 18.00. Vi passade på att ta en lite sightseeing eftersom vi ändå var i dom kvarteren. En sak som man kan konstatera är att Vita Huset är ganska litet.
I morgon kommer snöstormen inrullande klockan 3 enligt alla prognoser, vi får se hur det går.

17.45 Lokal tid
Vart vi än åker i världen ska göteborgaren köpa underkläder till sin älskade hustru. Han har alltid problem med att komma ihåg storleken. Jag har memorerat den, så det löser sig alltid.

20.15 Lokal tid
Lägger sista handen på teorin vi ska ha i morgon, vi funderar att köra presentationen på Jockes Mac…

torsdag 4 februari 2010

Uppdrag Washington, dag 2

Uppdrag Washington dag 2 - 3 februari

3/2 kl 03.05 Lokal tid
Vaknade med ett ryck och trodde att jag försovit mig. Klockan var över 09.00 svensk tid. Så är det med tidsomläggning. Man kommer ur led fullständigt. Göteborgaren hade ramlat in under natten efter en flygresa över halva den Amerikanska kontinenten. Bagaget var försvunnet, men som tur var hade han Econen (bränslemätare) och alla kablar samt snuset i sitt handbagage. ”-Man har jö lärt sig”, sa han när vi träffades vid frukost.

08.00 lokal tid
Sparkade igång bilarna och började montera mätarna, det är alltid ett oroligt moment eftersom tillverkarna använder olika programvaror beroende på vilken marknad bilarna ska säljas på. XC60:n fungerade klockrent, medan XC90:n vållade en del huvudbry. Dom brukar ha Yamahas V8 motorer i sina bilar för den amerikanska marknaden, icke i detta fall. Mätaren var död. Vi provade alla kablar och interface som göteborgaren hade i sin välfyllda väska, inget fungerade.

09.00 lokal tid
Efter att ha provat alla programvaror hoppade mätaren plötsligt igång, och vi andades ut. Ett stort problem var löst. Det visade sig att XC90:n förmodligen har en av Fords V8:or. Nu var det bara att tejpa upp alla kablar och rulla ut på stan för att göra slingan klar.

10.30 Lokal tid
Nu börjar jobbet med slingläggningen, det gäller att tänka sig för i en sådan här stad. Det kan ”korka igen” totalt om man har otur, så slingan måste fungera även i rusning. Det lärde vi oss i Los Angeles. Man gör normalt en slinga på kartan först, sedan provkör man, och det är oftast behov av justeringar. Så det är bara att kasta sig ut i trafiken. Dock är det ganska kul när man passerar Vita Huset, Lincoln Memorial eller Pentagon under tiden man letar sig fram.

Washington är en ganska speciell amerikansk stad, ibland tror man att man är i Frankrike eller Holland med tanke på arkitekturen, och rätt vad det är så är man bland skyskrapor och kör. Trafikrytmen är ganska lugn och folk kör mycket vettigare in i New York eller Los Angeles. Nästan lite svenskt, skulle man kunna säga.

Vi startar slingan vid ”The House of Sweden” och den svenska ambassaden. Det var lite trickigt att ta sig dit eftersom dom håller på med broreparationer över Potomac river. Slingan går från ambassaden, upp via Georgetown, runt universitetet, och tillbaka till K street via motorvägen. 24 minuter, klappat och klart. Nu återstår att provköra den ett antal gånger, samt att prova den i rusningstrafik. Det väntas in ett nytt snöoväder under fredag – lördag, så den måste
fungera även då. På lördag ska vi även köra med en politiker samt Nicklas Bäckström från Washington Capitals, ni vet Ovechkins kedjekompis i första femman. Vi får se hur det går…

Uppdrag Washington, dag 1

Uppdrag Washington, dag 1 - 2 februari 2010

Prolog
På uppdrag av Kalmar Kommun , UD och svenska ambassaden ska 12”Climatepilots” i 4 familjer utbildas . Kalmar kommun vände sig till STR och efterfrågade EcoDriving och på den vägen är det, det vara bara för mig och Jocke (göteborgaren) att packa väskan och ge sig av. Efter kontakter med Volvo i USA har vi ordnat två bilar, enligt uppgift en Volvo XC60 och en XC90 för att kunna köra med piloterna. Bilarna ska avhämtas direkt efter landning hos den lokala Volvo-handlaren i Washington. Nu hoppas vi att det inte blir problem med inkoppling av Econen (bränslemätaren), vilket vi hade i Los Angeles. Biljetter och hotell är bokat, nu kör vi…EcoDriving.

2/2 kl. 07.10 Incheckning Arlanda
Nu börjar problemen, på grund av ”kalsongbombaren” har man skärpt alla rutiner och tillsammans med besparingsivern från flygbolagen är det en otrolig massa uppgifter som ska fyllas i en terminal som står mitt på golvet i avgångshallen. Tur att man är ute i tid. En kopp kaffe innan boarding hinner man med i alla fall.

2/2 kl. 13.05 Schiphol
Passerat den extra säkerhetskontroll som gäller alla flyg till USA, en liten Holländare klämde oförskämt noggrant på mig för att se om jag hade dynamit i kalsongerna… Flyget från Göteborg är kraftigt försenat, vi får se om göteborgaren hinner i tid. Han har 25 minuter på sig att kuta över hela flygplatsen, ta sig ut ur Schengen och vidare till gaten som ligger längst ut i arm F. Vi håller tummarna...

2/2 kl. 13.59 Schiphol
Klockan 13.54 ringer min mobil och en flåsande samt något ilsken göteborgare förkunnar att han inte fick gå ombord eftersom den extra säkerhetskontrollen stängt. Han har förmodligen levt rövare eftersom markpersonalen bemödade sig, att precis innan dom stängde dörrarna på planet, gå in till oss och tala om att han är ombokad till Washington via Minneapolis, cirka 2 timmar senare. Han kommer att landa strax före midnatt. Nu blir det problem, eftersom han haft kontakterna med Volvohandlaren i Washington där vi ska hämta bilarna. Klockan 13.59 taxar vi ut och lyfter mot Washington.

2/2 Washington kl. 17.05 (lokal tid) Kl. 23.05 svensk tid
Genom Homeland Security utan problem, tog en taxi till Volvo Training center i Herndon efter ett samtal med Pete. Bilarna var klara och som tur var utrustade med GPS. Efter cirka 50 minuters resa genom Washingtons rusningstrafik och ett ruskigt snöoväder var vi framme vid hotellet.